Det finns flera möjliga ursprung av ordet spa.
En av dem kan vara tydningen av de tre bokstäverna 
s p a som ofta klottrades som grafitti på marmorväggarna
 i de offentliga badhusen under antiken.
Det kodade badmeddelandet översattes från latinet: 
salus per aqua = hälsa/läkning genom vatten.

En annan tolkning av ordet spa är av etmylogisk art.
Ordet spa kan där spåras som en form 
av det latinska verbet spargere  - att hälla framåt.
 De gamla romarna byggde vanligtvis sina anläggningar vid varma källor som t.ex. vid Baden-Baden, Bath, Budapest och andra liknande platser, där den varma källan "hälldes framåt".

Ordet spa hittade sin väg in i det engelska språket 
genom det gamla Wallonska ordet espa, som betyder fontän.
Ordet espa utvecklades sedan till spaw.

År 1326 återupptog en liten by i bergen i östra delen av Belgien ordet Spa, när de varma källorna återupptäcktes och de terapeutiska baden utvecklades för dess medicinska värde.

250 år senare, år 1551 upptäckte 
William Slingsby svavelkällan i Harrogate, England. 
Han jämförde dessa naturliga svavelkällor med Spartanen, 
källan i Belgien och dess termalogiska förhållanden. 
Under det tidiga 1600-talet publicerade Dr. Dean av York en mängd flygblad om svavelkällan i Harrogate och några månader senare omnämndes svavelkällan som ett spa.

På senare tid har ISPA (International SPA Association) utvecklat en definition om betydelsen av ordet spa i form av olika termer, såsom upplevelser, läge och område. 
ISPA definierar själva spaupplevelsen som: 
Din tid till avslappning, reflektion, förnyelse och glädje.
 ISPA har även utarbetat en vision runt spaupplevelsen som lyder: "Att förnya människan" och arbetar med att upplysa människor om värdet av en spaupplevelse.

Källa: ISPA